Jag bjuder på en bild. Är lektionskladd som jag har dratt in i datorn och fixat lite kontrast och färg på bara. Regnet öser ned utanför fönstret, musiken är på och jag plockar lite i rummet. Uppackningen verkar vara en evighetsgöra, det tar aldrig slut och det är så tråkigt. Nu är det bara en massa papper, skit och småsaker kvar. Alla de där sakerna som man inte vet vart man ska göra av dem. Jag längtar tills den dagen då jag skaffar mig en RIKTIG lägenhet. En lägenhet som jag verkligen bosätter mig i, då jag har ett jobb och på något sätt börjat mitt liv på riktigt. Inte för att jag inte lever mitt liv nu, men menar mer då jag jobbar och hamnat på en besrtämt plats i landet. Nu känns det som om jag bor både här och i Sunne och snart även i Jönköping. Jag har ingen riktig hemmapunkt. Lägenheten i Sunne är bara för att jag pluggar där och det är en liten etta som jag dessutom inte kommer bo supermycket i då jag har praktik samt lov. Lähgenheten i Jönköping kommer aldrig kännas som min då både Markus, pappa och brossan bott där + att pappa och Ulrik kommer säkert att bo där lite i sommar och höst med. Det blir liksom inte mitt egna. Nej ni, jag längtar efter den där riktigt fasta punkten där jag bildar mitt egna hem och inte behöver flytta runt mina saker lite då å då. Ett ställe som jag kan inreda precis som jag vill, ett hem där jag kan skapa min egna identitet på.

Igårkväll dök ännu fler tankar och funderingar upp. Efter två långa telefonsamtal och en massa smsade så kändes allt rörigare än tidigare. Men jag antar att livet inte skall vara helt solklart och enkelt alltid. Jag önskar dock att jag kunde släppa saker mycket lättare.

Nää, dags att återgå till alla grejer kanske. Musiken spelar på för fullt men om jag ska få ett rent och vilsamt rum får jag nog trycka på mig på PLAY med.