It's not like the last year

Nu har jag hunnit börja jobba lite. Jag började i måndags med lite lätt genomgång om hur det fungerar i år med scheman och i går drog det igång mer på "riktigt". Det är blandade känslor. Jag älskar ju att äntligen få träffa "di gamle", dock är det mycket som är annorlunda sen förra sommaren. Det är tyngre saker och de gamla kräver mer vård. Det känns inte lika "mysigt" som förra sommaren utan nu är det mer arbete och "skitgöra". Men som sagt, jag trivs ändå. Arbetskollegorna är så goa och de gamla är mysiga de med. Jag hoppas dock att de nya arbetsuppgifterna känns lättare att göra när man kommit in lite i det. Sen är det lite rörigare med allt än det var förra året, men det är en annan story.
Nu ska jag slänga mig ner på golvet och göra några situps. Det blir inte många men någonstans måste jag ju börja. Tyvärr var det ett tag sedan sist men jag hoppas att hemmaträningen blir av lite oftare nu och att musklerna fittas till.

/Sofie

Aj aj aaaaaaaj!!!!!

Jag gillar inte folk som hela tiden skriver bara en massa negativa saker men idag tänker jag själv göra det. Förlåt. Alla män borde sluta klaga på "men-cold". Visst, att vara riktigt förkyld är jobbigt men att ha äkta mensvärk är ett helvete. Jag rörde mig inte från soffan mellan 11-16, hade så ont. Jag har nästan spytt av smärtorna och jag har legat i soffan och bokstavligen vridit mig av smärtor. Att jag har svåra PMS besvär gör ju inte saken bättre. Det är en totalt rödgråten Sofie som snart ska försöka få i sig något i magen. Jag ber för att det inte ska komma upp lika snabbt som det kommer ned. Alla ni män, ja och kvinnor som aldrig haft så ont av mensvärk, snälla förstå mig och alla andra som bokstavligen lider varje månad. Vi fejkar inte eller gnäller för det minsta lilla, för det gör ont så in i HELVETE! Det är under dessa dagar som man önskade att man hade varit av manligt kön. Jag ska börja jobba imorrn och jag ber till Gud att jag ska klara av att gå upprätt samt inte skrika åt folk för det minsta lilla. Förlåt för mitt gnäll, men jag har så ont :(

/Sofie

En fast punkt

Jag bjuder på en bild. Är lektionskladd som jag har dratt in i datorn och fixat lite kontrast och färg på bara. Regnet öser ned utanför fönstret, musiken är på och jag plockar lite i rummet. Uppackningen verkar vara en evighetsgöra, det tar aldrig slut och det är så tråkigt. Nu är det bara en massa papper, skit och småsaker kvar. Alla de där sakerna som man inte vet vart man ska göra av dem. Jag längtar tills den dagen då jag skaffar mig en RIKTIG lägenhet. En lägenhet som jag verkligen bosätter mig i, då jag har ett jobb och på något sätt börjat mitt liv på riktigt. Inte för att jag inte lever mitt liv nu, men menar mer då jag jobbar och hamnat på en besrtämt plats i landet. Nu känns det som om jag bor både här och i Sunne och snart även i Jönköping. Jag har ingen riktig hemmapunkt. Lägenheten i Sunne är bara för att jag pluggar där och det är en liten etta som jag dessutom inte kommer bo supermycket i då jag har praktik samt lov. Lähgenheten i Jönköping kommer aldrig kännas som min då både Markus, pappa och brossan bott där + att pappa och Ulrik kommer säkert att bo där lite i sommar och höst med. Det blir liksom inte mitt egna. Nej ni, jag längtar efter den där riktigt fasta punkten där jag bildar mitt egna hem och inte behöver flytta runt mina saker lite då å då. Ett ställe som jag kan inreda precis som jag vill, ett hem där jag kan skapa min egna identitet på.
Igårkväll dök ännu fler tankar och funderingar upp. Efter två långa telefonsamtal och en massa smsade så kändes allt rörigare än tidigare. Men jag antar att livet inte skall vara helt solklart och enkelt alltid. Jag önskar dock att jag kunde släppa saker mycket lättare.
Nää, dags att återgå till alla grejer kanske. Musiken spelar på för fullt men om jag ska få ett rent och vilsamt rum får jag nog trycka på mig på PLAY med.

/Sofie

Liknande inlägg